Sjungom studentens lyckliga dar...

Sitter med en kopp kaffe och gör mig redo för att åka på studentmottagningsturné i eftermiddag. Ska göra ett litet gästspel på tre stycken hade jag tänkt. Hoppas på mycket jordgubbar och bål. En liten gnutta solsken hade ju inte vart helt fel heller.

Det är helt sjukt att det är ett år sedan jag och Carro stod på stentrappan utanför Bäckäng och vrålade "HURRA!"

Helt sjukt.

Hur glad man än var på det där flaket och hur många gånger man än upprepade "Fy fan vad vi är bra!" så hade man en liten oroskänsla i magen. Vad ska det bli av mig nu? Vart ska jag? Vart vill jag?

Fast det blev som dom sjunger i den där låten. Du efter plugget, det fixar sig alltid. Jag har bott i Spanien, lärt mig knagglig katalanska och försökt få en hyperaktiv fyraåring att sluta kasta saker i poolen. Carro har skaffat skånsk-kinesisk pojkvän, gått på sykurs och sytt miljoner blommiga kjolar och tagit körkort. Vi har flyttat till London, delat säng och tack vare våra fulltidsjobb lärt oss hur man hanterar kvinnor i närheten av reaplagg. På engelska dessutom.

Så till alla glada nykläckta studenter: Fy fan vad ni är bra! Ha en underbar student och kom ihåg att det fixar sig alltid.

Viktigt meddelande

Caroline. Bara så det inte uppstår några konstigheter. Så det inte blir några missförstånd. Jag vill ha det nedskrivet och publicerat, i rättvisans namn.

Jag har paxat fönsterplatsen på flyget till Sverige.

/Becca

Superstars i butiken

Förra veckan var det sångerskan Amy Winehouse och idag fick mina skarpa falkögon syn på en annan brittisk celebritet! Kändisen kom in på jobbet idag och jag lade genast märke till två säkra "kändistecken".

1: Louis Vuitton väska från sommarkollektionen hängandes över armen och ett par skyhöga Christian Louboutins på fötterna. Inte för att alla kändisar har det, men let's face it, det är bara dem som har råd med det.
2. De stora svarta Diorsolglasögonen som satt som klistrade på näsan, även fast det regnade ute.

Hon köpte ett skärp och lämnade butiken. Jag rusade fram till Heidi och skrek "MEN GUD SÅG DU VEM DET VAR?!" varpå hon skrek "JAG VET! Hon är ju JÄTTEKÄND!" varpå en förvirrad Magda kom fram och frågade vem vi pratade om. "Jamen HON! Hon från Fyra bröllop och en begravning"! "Hon brunetten som är kompis med Hugh Grant men hon är ju kär i honom"
Magda ser fortfarande lika tveksam nu. "Jaha... har hon gjort något annat?" "Njaaa det har hon säkert men hallå FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNIG liksom!" Magda skakar på huvudet. "Vad heter hon då?" Heidi och jag tittar på varandra, knäpper lite med fingrarna i luften och känner att vi nästan har det på tungan. Men nä. Vi skakar på huvudet. "Men hon är i alla fall JÄTTEKÄND. Så det så."

Fan. Om ma skulle ta och googla den där bruden. Så man vet till nästa gång.
/becca

En helt (o)vanlig söndag

Så här muntra såg vi ut i söndagskväll. Det blev ett spontant pubbesök med Beccas jobbarkompisar Victoria och Heidi, för att sedan fara till Resident Nyberg för en afton med trevligt sällskap, lite vin och en himla massa härjande.

Kvällen i korthet.

- Rebecca och jag glömmer, som de 5-åringar vi är, att gå på toa innan vi åker från puben. Halvvägs till Nyberg blir båda akut kissenödiga. Vi saknar Borås lite för där kan man minsann kissa utomhus. Vi bokstavligt talat sparkar in dörren och galloperar in i huset likt två brunstiga elefanter. Det sitter minst fyra personer i vardagsrummet som vi aldrig har sett förut. Uppfostrade som vi är gastar vi ungefär hallå, förlåt krisläge! Fantastiskt första intryck.

- Kastar oss iväg till den lokala Mohammed för att inhandla lite vin. Vi spenderar en kvart på att prata med en extremt överviktig kines som ska på semester till Örebro. Mycket givande.

- Jag tappar mitt nyinköpta vin i trottoaren cirkus 5 sekunder efter det att vi äntligen har lämnat butiken. Walk of shame tillbaka in igen. Rebecca frågar killen i kassan om jag inte kan få "idiot discount".

- Kvällen flyter sedan på rätt smärtfritt tills jag vaknar 8.00 på golvet med huvudet på en soffdyna, benen under soffbordet och en liten liten ledsam filt över mig.

Det är så Sveriges Nationaldag skall firas.

Extremely Sexy Mac

För några veckor sedan stod jag utanför Selfridges och väntade på Sambon. Helt plötsligt knallar en gänglig man fram till mig och utbrister "Hej, jag var precis på väg att äta middag med min vän här inne på Food Hall också får jag syn på DIG, och tänker GUD vilken attraktiv kvinna, är du här helt SJÄLV, vi borde verkligen ta en DRINK någon gång bla bla bla". Ungefär så malde han på ett tag och verkade inte lägga märke till att jag desperat försökte få syn på Sambon i folkvimlet så jag kunde fly därifrån. Jag ska precis grabba tag i en tysk turist och väsa i hennes öra "snälla låtsas att du är min sambo så jag kommer härifrån" då han drar fram sin iPhone och lägger in en ny kontakt (Stunning Rebecca) och ger telefonen till mig så jag kan knappa in mitt nummer. Jag suckar och trycker in mitt svenska mobilnummer, har jag tur så tycker han att det är för dyrt att kontakta mig liksom...

Nej. Killen måste ha 1000 fria sms till utländska nummer eller nåt. Hur ska jag annars kunna förklara följande:

Sms # 1: Hi Hot Rebecca. Felt amazing fun connection with me.... Join me for quick drink, stimulated conversation. Can you handle real man? Thursday. Piccadilly Circus. 20:00. XXX Sexy Mac.

Sms # 2: Hi Sexy. You and me... Music... Drinks... Fun... Stimulated conversation... Deep eye contact....sooon... XXX Mac

Sms # 3: Hi Danger... Causing more heart trouble. Know about your naughty cruel intention. Need to save myself from YOU... May be fun drinks soon... Extremely Sexy Mac.

Sms # 4: Hi Heart Trouble. Your love battery is flashing ZERO... do something really quick... XXX Sexy Mac

Sms # 5: Hi Hot Girl........ Imagine the most happy incredible experience of your life... just feel sweet feeling.... may be comfort and connection.........meaningful deep feelings... what exactly do you feel....xxx

Och nej, jag har inte svarat honom än. Vet nämligen inte om jag kan "handle real man".....

Jag tror minsann...

vi har glömt att berätta att vi har sett en kändis. Inte en sån där som man säger när man tror att man har sett en kändis. Typ "Jag såg Jill Johnsson härromdagen!" Eller "Oj, där går ju han som var med i melodifestivalen för hundra år sen och som varken har gjort någonting som är värt att minnas före eller efter det". Nej, vi såg en riktig kändis.

På Coco Momo's uteservering på Marylebone High street.
Jag: Vad lik hon var Amy Winehouse.
Becca, Fanny och Johanna vänder på huvudet.
Johanna: Det är Amy Winehouse!

En vanlig dag i London bara.

Kareokekväll

Jag har ganska kort stubin. Eller nja. Jag tror att just själva stubin-fenomenet glömdes bort när jag bildades. Jag är ganska övertygad om att jag föddes utan stubin alls. Det faktum att Rebecca har stått ut med att bo i samma rum som mig i över 4 månader är ett smärre mirakel.

Igår inträffade ett praktexempel på något som jag varken har tålamod eller stubin att klara av. Grannarna hade kareokekväll. Genom väggarna ekade den ena 80-tals klassikern efter den andra och glada skrålande röster nådde mina stackars öron. Kent hade turen att skypea med mig just då och fick privilegiet att höra mig gnälla som en överhettad 80-åring som just sett en tonåring spotta på gatan.
- Och nu mördar de Man in the mirror också! ÅÅH! gnällde jag för min tålmodige pojkvän. Jag uppdaterade till och med min facebook-status till: Grannarna har kareokekväll. Mina trumhinnor håller på att få en allergisk reaktion. För att sammanfatta det hela, jag var skitförbannad.

Tillslut sänktes musiken och jag pustade ut. Rebecca klev in genom dörren och jag börjar (charmig som jag är) gnälla direkt.
- Hörde du grannarna?!
- Nä? Vadå?
- Har du inte hört?! De har ju kareokekväll! De har precis totalmassakrerat Michael Jackson! Det var helt förfärligt!
- Nä det var ju jag...

Jag vet inte vad som är värst, att Rebecca har ägnat cirkus en halvtimma till att skråla 80-tals klassiker så högt att hela kvarteret kommer börja samla in namnunderskrifter för att skicka hem henne till Sverige, att jag trodde att Rebecca var en hop med sunkiga förfriskade 40-plus män och deras rökande sönderblonderade fruar eller att vi fortfarande faktiskt klarar av att bo ihop...