Sjungom studentens lyckliga dar...

Sitter med en kopp kaffe och gör mig redo för att åka på studentmottagningsturné i eftermiddag. Ska göra ett litet gästspel på tre stycken hade jag tänkt. Hoppas på mycket jordgubbar och bål. En liten gnutta solsken hade ju inte vart helt fel heller.

Det är helt sjukt att det är ett år sedan jag och Carro stod på stentrappan utanför Bäckäng och vrålade "HURRA!"

Helt sjukt.

Hur glad man än var på det där flaket och hur många gånger man än upprepade "Fy fan vad vi är bra!" så hade man en liten oroskänsla i magen. Vad ska det bli av mig nu? Vart ska jag? Vart vill jag?

Fast det blev som dom sjunger i den där låten. Du efter plugget, det fixar sig alltid. Jag har bott i Spanien, lärt mig knagglig katalanska och försökt få en hyperaktiv fyraåring att sluta kasta saker i poolen. Carro har skaffat skånsk-kinesisk pojkvän, gått på sykurs och sytt miljoner blommiga kjolar och tagit körkort. Vi har flyttat till London, delat säng och tack vare våra fulltidsjobb lärt oss hur man hanterar kvinnor i närheten av reaplagg. På engelska dessutom.

Så till alla glada nykläckta studenter: Fy fan vad ni är bra! Ha en underbar student och kom ihåg att det fixar sig alltid.