Jag drömde att tuben i London var kaos. Bakerloo line och Central line gick inte längre. Jag kunde inte ta mig någonstans.
Vaknade och kom på att det är inte mitt problem längre.
/becca
söndag 11 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
Home Sweet Home
Trots att inga limosiner var inblandade var vår hemresa klart godkänd. Vi ägnade hela måndagen till städning och packning och delade in våra ägodelar i olika kategorier, skapade vårt egna klädesmästerskap där olika klädesplagg möttes i dueller och fick "förtjäna" sin plats i resväskan. Ingen har nog vägt så mycket för och nackdelar med sina plagg som vi. Vi hade 20 kilo (+ 10kg handbagage) att jobba med. Vi gav bort ca 10 kg kläder till välgörenhet, slängde saker uppskattandes till minst 5 kg, fyllde resväskorna till bristningsgränsen och resten klädde vi på oss. Resväskorna hamnade på klart godkända 19.2 respektive 19.3 kg (spontan applåd) och vi såg ut som om vi slukat varsin buffel. Eller försökt smuggla med Big Ben under vinterjackorna. Tjocka med andra ord.
Flygresan gick för en gångs skull snabbt och smidigt och när vi landat rusade vi ut ur planet och kysste läpparna blodiga på den svenska asfalten. Det var inget hejdundrande välkomnande vi fick, ingen röd matta som rullades ut eller orkester som spelade "The Boys Are Back In Town" men en glad Anders som väntade vid limousinen, förlåt, Forden.
Väl hemma i det Odqvistiska residentet kokades det genast bryggkaffe och lästes svenska dagsblad. Vi gjorde förvånade utrop åt att Ljungsarps gårdar ska visas upp i ny bok och att Unos Djur i Bredared serverade både hembakat bröd och våfflor.
Nu försöker vi vänja oss vid att bussarna är blå och inte röda, att man säger tack istället för please och att man kan gå från den ena änden av Borås till den andra på tjugo minuter jämfört med Oxford Street som tog trettio minuter att åka genom med buss. Vi irriterar oss på den svenska mentaliteten (ölförbud i parker och på kommunala badplatser, är ni helt dumma i huvudet eller?!), att det bara är 23 grader och inte 28 som i London, att Borås är så litet och att Björn Skifs toppar musiklistorna...
Men om ni skulle fråga hur det känns att vara hemma så svarar vi ur djupet av våra blågula hjärtan:
Så. Jävla. Skönt.
Flygresan gick för en gångs skull snabbt och smidigt och när vi landat rusade vi ut ur planet och kysste läpparna blodiga på den svenska asfalten. Det var inget hejdundrande välkomnande vi fick, ingen röd matta som rullades ut eller orkester som spelade "The Boys Are Back In Town" men en glad Anders som väntade vid limousinen, förlåt, Forden.
Väl hemma i det Odqvistiska residentet kokades det genast bryggkaffe och lästes svenska dagsblad. Vi gjorde förvånade utrop åt att Ljungsarps gårdar ska visas upp i ny bok och att Unos Djur i Bredared serverade både hembakat bröd och våfflor.
Nu försöker vi vänja oss vid att bussarna är blå och inte röda, att man säger tack istället för please och att man kan gå från den ena änden av Borås till den andra på tjugo minuter jämfört med Oxford Street som tog trettio minuter att åka genom med buss. Vi irriterar oss på den svenska mentaliteten (ölförbud i parker och på kommunala badplatser, är ni helt dumma i huvudet eller?!), att det bara är 23 grader och inte 28 som i London, att Borås är så litet och att Björn Skifs toppar musiklistorna...
Men om ni skulle fråga hur det känns att vara hemma så svarar vi ur djupet av våra blågula hjärtan:
Så. Jävla. Skönt.
söndag 4 juli 2010
Hemresa
Den Stora Dagen närmar sig. Den sjätte smäller det, om man säger så.
I mitt huvud ser vår hemresa ut lite så här.
Vi går och lägger oss klockan 21.00 efter en fantastisk middag bestående av något fint kött vars namn är omöjligt att uttala samt en efterrätt så sliskigt söt att vi föll in i sockerkoma bara av att titta på den. Alla områdets vanligtvis störiga barn är knäpptysta kvällen till ära och inte en enda fågeljävel får för sig att börja skrika som en full och arg Kalle Anka mitt i natten.
Kl 02.00 vaknar vi utsövda (och med perfekt hår). Vid dörren står våra väskor uppradade. Våra magiska möss har packat dem under natten. De har även rensat våra garderober på skräp och väskorna väger precis 19.9 kg. (Men är så lätta att dra att det känns som om mössen har packat bommull)
Kiko har fått för sig att han ska köra oss till Stansted. I sin limosine. Väl framme på flygplatsen kommer vi så där lagom i tid. Inte så att vi måste stressa men inte heller så vi måste sitta och vänta i en halv evighet. Till incheckningen är det ingen kö alls. Alla bussar och tåg till Stansted är inställda. Vilken tur att Kiko körde oss.
Eftersom vi är ensamma på flygplatsen har de anställda inga andra att ta hand om än oss. Medan vi väntar sippar jag på en paraplydrink och Rebecca får en fotmassage. Sedan hoppar vi på planet. Eller vad säger jag. Vi blir skjutsade ut till planet i en stegbil (en sån de alltid jagar flyg med i filmer) för att sedan ha en fantastisk flygresa hem. Visst är det konstigt att 2 timmar kan kännas som 5 minuter?
Väl framme på Säve välkomnas vi av 12 arabiska prinsar (dock lite oklart vilken funktion dessa prinsar fyller) och alla våra vänner. Nej men inte hade ni väl behövt att möta oss här, klockan 10 på förmiddagen? Och titta, där står ju Kent också! Som har åkt ändå från Malmö. Och skymtar jag inte...? Jo minsann. Är det inte Yasmine som kikar fram bakom folkmassan? Hon har åkt ändå från New Jersey bara för att säga hej! Och ge oss glass.
Ungefär så hade jag tänkt mig. Undra vad oddsen är för att det ska inträffa..
/c
I mitt huvud ser vår hemresa ut lite så här.
Vi går och lägger oss klockan 21.00 efter en fantastisk middag bestående av något fint kött vars namn är omöjligt att uttala samt en efterrätt så sliskigt söt att vi föll in i sockerkoma bara av att titta på den. Alla områdets vanligtvis störiga barn är knäpptysta kvällen till ära och inte en enda fågeljävel får för sig att börja skrika som en full och arg Kalle Anka mitt i natten.
Kl 02.00 vaknar vi utsövda (och med perfekt hår). Vid dörren står våra väskor uppradade. Våra magiska möss har packat dem under natten. De har även rensat våra garderober på skräp och väskorna väger precis 19.9 kg. (Men är så lätta att dra att det känns som om mössen har packat bommull)
Kiko har fått för sig att han ska köra oss till Stansted. I sin limosine. Väl framme på flygplatsen kommer vi så där lagom i tid. Inte så att vi måste stressa men inte heller så vi måste sitta och vänta i en halv evighet. Till incheckningen är det ingen kö alls. Alla bussar och tåg till Stansted är inställda. Vilken tur att Kiko körde oss.
Eftersom vi är ensamma på flygplatsen har de anställda inga andra att ta hand om än oss. Medan vi väntar sippar jag på en paraplydrink och Rebecca får en fotmassage. Sedan hoppar vi på planet. Eller vad säger jag. Vi blir skjutsade ut till planet i en stegbil (en sån de alltid jagar flyg med i filmer) för att sedan ha en fantastisk flygresa hem. Visst är det konstigt att 2 timmar kan kännas som 5 minuter?
Väl framme på Säve välkomnas vi av 12 arabiska prinsar (dock lite oklart vilken funktion dessa prinsar fyller) och alla våra vänner. Nej men inte hade ni väl behövt att möta oss här, klockan 10 på förmiddagen? Och titta, där står ju Kent också! Som har åkt ändå från Malmö. Och skymtar jag inte...? Jo minsann. Är det inte Yasmine som kikar fram bakom folkmassan? Hon har åkt ändå från New Jersey bara för att säga hej! Och ge oss glass.
Ungefär så hade jag tänkt mig. Undra vad oddsen är för att det ska inträffa..
/c
torsdag 1 juli 2010
Dagens citat?
På väg hem från Puben pratar jag och Becca om hur odrägliga vi kommer att vara att umgås med efter att ha bott ihop själva i ett halvår och jag sammanfattar hela vår vistelse i London med:
- "Oliiiidligt spännande...!"
Cirka två sekunder senare.
- "Vem var det som sa det förresten...?" undrar jag.
- "Peter Harryson", svara Rebecca. I "Så ska det låta..."
- "Oliiiidligt spännande...!"
Cirka två sekunder senare.
- "Vem var det som sa det förresten...?" undrar jag.
- "Peter Harryson", svara Rebecca. I "Så ska det låta..."
tisdag 29 juni 2010
Dagens citat
People are particularly stupid today. I can't talk to any more of them.
- Michel, Gilmore Girls
På torsdag är det min sista dag på jobbet. Om jag har fått mitt referensbrev innan dess är detta citat det perfekta avslutet på min Oasiskarriär.
/c
Dags att dra
Man vet att det är dags att åka hem när man börjar störa sig på precis allt.
Saker jag har stört mig på (hittills) idag:
- de överfyllda bussarna
- att Kiko är snäll
- ...och ordningsam
- att Manuel pratar engelska med italiensk brytning (typ som dem i Lady och Lufsen fast inte det minsta rolig)
- kunder som vill ha andra storlekar
- kunder i allmänhet
- folk i allmänhet
Den 6 juli rullar vi hemåt. Behöver jag ens nämna hur skönt det ska bli?
/c
Saker jag har stört mig på (hittills) idag:
- de överfyllda bussarna
- att Kiko är snäll
- ...och ordningsam
- att Manuel pratar engelska med italiensk brytning (typ som dem i Lady och Lufsen fast inte det minsta rolig)
- kunder som vill ha andra storlekar
- kunder i allmänhet
- folk i allmänhet
Den 6 juli rullar vi hemåt. Behöver jag ens nämna hur skönt det ska bli?
/c
söndag 27 juni 2010
Midsommarhelg
Vi hade äran att ha Systerskapet (alias Det lilla äcklet) och Elin på besök under helgen. Wopidoo!
Vi hade midsommarpicknick i Regent's Park
Färskpotatis, köttbullar, lax, gräddfil och gräslök fixades i den svenska butiken 
Och jordgubbar och vindruvor och lite rosévin
(med betoning på lite för de unga damerna! Som den ansvarstagande syster jag är såg jag naturligtvis till att avsluta flaskan själv)
Senare förflyttades picknicken till Primrose Hill och utsökt utsikt över London 
Vi strosade genom Soho
Gjorde ett besök på Candy Cakesi Covent Garden
Ja, en himlans fin helg var det.
En liten fråga bara
Jag sitter på vår väldigt oviktorianska balkong och äter kvällsmat. Pastagojs med bacon. För ovanlighetens skull. (Ätes bara 5 dagar i veckan här hemma)
När jag lagade denna festmåltid upptäckte jag en sak, på baconpaketet skyltades det väldigt stolt att baconet minsann var danskt.
Är danska grisar kända för attt vara godare än andra grisar? Det borde någon berätta för dem. Att även om de snart ska gå en säker död till mötes, så är de iallafall de godaste grisarna. Det skulle i alla fall pigga upp min dag om jag var gris.
Ps. Lägg förresten märkte till min ordvits i sista meningen! Är töntigt nöjd med den.
/c
När jag lagade denna festmåltid upptäckte jag en sak, på baconpaketet skyltades det väldigt stolt att baconet minsann var danskt.
Är danska grisar kända för attt vara godare än andra grisar? Det borde någon berätta för dem. Att även om de snart ska gå en säker död till mötes, så är de iallafall de godaste grisarna. Det skulle i alla fall pigga upp min dag om jag var gris.
Ps. Lägg förresten märkte till min ordvits i sista meningen! Är töntigt nöjd med den.
/c
Största möjliga tystnad
Det är tyst i London. England förlorade just mot Tyskland i fotbolls VM med 4-1. Jag ber en tyst bön för Fanny som jobbar på en tysk pub här i London. Må de tyska fotbollsgudarna vara med henne...
/c
/c
fredag 25 juni 2010
The end of an era
Jag såg i kommentatorsfältet nedan att Lollo tyckte att vi skulle fortsätta skriva bloggen när vi flyttar hem och låtsas att vi fortfarande bor i London. Jag förstår vad du menar kära du men jag har lite svårt att tro att någon faktiskt skulle gå på följande.
Idag har varit ännu en fantastisk dag i ...London. Jag och Beca vaknade tidigt av ...träden som vajade i vinden. Vi hoppade glada upp ur sängen och åt en enorm tallrik med ...fil. Första sidan av tidningen skvallrade om ...en traktor som blivit vandaliserad. Vi klädde på oss våra finaste klänningar och strosade ner till... St Sandwall's place, ett fantastiskt litet torg. Ni skulle se hur fint det är här! Och så vidare.
Jag vet inte med dig Lollo, men jag ger er läsare lite mer cred än så...
/c
Idag har varit ännu en fantastisk dag i ...London. Jag och Beca vaknade tidigt av ...träden som vajade i vinden. Vi hoppade glada upp ur sängen och åt en enorm tallrik med ...fil. Första sidan av tidningen skvallrade om ...en traktor som blivit vandaliserad. Vi klädde på oss våra finaste klänningar och strosade ner till... St Sandwall's place, ett fantastiskt litet torg. Ni skulle se hur fint det är här! Och så vidare.
Jag vet inte med dig Lollo, men jag ger er läsare lite mer cred än så...
/c
onsdag 23 juni 2010
Det känns lite som att julafton blivit inställt.
Alla ni glada midsommarfirare där ute.
När ni sitter där i solskenet med sill och färskpotatis på tallriken och nubben i ena handen och snapsvisehäftet i den andra och ser er omkring på alla vackra flickor som bär blomsterkransar i håret och ni smaskar på jordgubbstårta och sjunger om kattfot och kaprifol...
Ja. Då kan ni väl tänka på mig som jobbar morgon till midnatt på fredag för att dekorera om i skyltfönstret och prissänka nästan varje plagg i butiken med röd spritpenna som luktar babianrumpa bara för att åka hem mitt i natten, gå och lägga mig och vara på plats klockan nio igen för sommarreans första dag.
Nä men jag önskar väl en glad midsommar då.
P.S. Alla som skickar sms med önskan om glad midsommar eller ännu värre, MMSar en bild på jordgubbstårta, svenska flaggor och blomsterkransar kommer jag allvarligt överväga att säga upp bekantskapen med. Ja, det gäller dig också pappa.
/becca
När ni sitter där i solskenet med sill och färskpotatis på tallriken och nubben i ena handen och snapsvisehäftet i den andra och ser er omkring på alla vackra flickor som bär blomsterkransar i håret och ni smaskar på jordgubbstårta och sjunger om kattfot och kaprifol...
Ja. Då kan ni väl tänka på mig som jobbar morgon till midnatt på fredag för att dekorera om i skyltfönstret och prissänka nästan varje plagg i butiken med röd spritpenna som luktar babianrumpa bara för att åka hem mitt i natten, gå och lägga mig och vara på plats klockan nio igen för sommarreans första dag.
Nä men jag önskar väl en glad midsommar då.
P.S. Alla som skickar sms med önskan om glad midsommar eller ännu värre, MMSar en bild på jordgubbstårta, svenska flaggor och blomsterkransar kommer jag allvarligt överväga att säga upp bekantskapen med. Ja, det gäller dig också pappa.
/becca
Dagens upptäckt
Jag har precis förstått storheten av det svenska språket. Inte nog med att vi har det fantastiska ordet fika, vi har även det övermänskligt förtjusande ordet lagom.
- Hur mycket har du druckit?
- Lagom mycket.
- När kommer du hem?
- Lagom sent.
En helt ny värld har öppnat sig.
/c
- Hur mycket har du druckit?
- Lagom mycket.
- När kommer du hem?
- Lagom sent.
En helt ny värld har öppnat sig.
/c
tisdag 22 juni 2010
Konsert
I söndags släpade sambon med mig på spelning i Royal Festival Hall nere i South Bank. "Vi ska se SLOW CLUB!" gastade hon hela förmiddagen och jag var väl måttligt road med tanke på att våra musiksmaker skiljer sig en aning. Hemma hos oss är det alltid Carro som står i dj-båset om man säger så. Det är alltid akustiskt och nån som klinkar lite sorgset på ett piano och en tjej som sjunger med sin sprödaste röst om att dricka te och vara kär och när man sitter där och väntar på att något ska hända, typ ett gitarrsolo, nä då börjar de lalla runt som barnprogramsledare från 70-talet och skakar i marracas som ska låta som "regn". Och alla, alla, band hon lyssnar på heter något med "Bla-bla AND THE Bla-bla". Det är ju sjukt korkat. Som om det låter bättre. Led and the zeppelin. The Rolling and the stones. Iron and the maiden. Nej, tänkte la det.
I alla fall, vi begav oss ner mot South Bank, Carro uppklädd som om hon skulle få träffa kungafamiljen och jag, som i sista minuten bytte min Kurt Cobain t-shirt mot något som skulle accepteras bättre av folk som lyssnar på Snow Club (som jag på allvar trodde att de hette).
Och det säger jag er, att jag har stått i lera upp till knäna och lyssnat på band, hoppat upp och ner med knutna nävar i mitten av en stor kokande arena, besökt både Globen och Ullevi och en gång till och med stått och vrålat på en dansk åker men jag har aldrig varit på en konsert inne i något som såg ut som ett stort bibliotek, där scenen bestod av några hopsnickrade mattor och där publiken satt på golvet vid bandets fötter.
"Men Rebecca", som Carro vänligt men irriterat påminde mig, "detta är ingen konsert det är en spelning."
Som om spelning är världens jävla jippo du kan vara på liksom. Nej. Det ska jag tala om att det var det minsann inte. Inga rökmaskiner, inga uppblåsbara barbaradockor som färdades genom publikhavet (eller ja, de femtio personer som var där), ingen scen som roterade 360 grader och inte ens i balladerna var det någon som tände sin tändare och svängde den fram och tillbaka. Och då var typ varje låt en ballad.
Slow Club entrade scenen till publikens jubel och jag blev lite gladare. Man kanske kan få igång världens drag, tänkte jag och hoppas i smyg att Carro ska smittas av den glada konsertfeelingen och kasta av sig tröjan och vråla lite istället för att sitta där och le lyckligt och ta fina bilder av bandet. Sångaren, som inte har skinnbrallor utan en randig t-shirt och jeans ställer sig framför mikrofonen, och jag bara väntar på:
"We are SLOW CLUB and we are here to rock your asses! SCREAM FOR ME LONDON!"
Men nej, han ler lite blygt och tjejen som spelar trummor berättar något med låg röst att de håller på med ett nytt album. Och sedan kör de igång sin akustiska spelning och sjunger i stämmor och ljudet är lite halvkasst och jag ser inte en enda person som gör djävulstecknet.
Carro är lycklig i alla fall när vi går därifrån, de spelade inte hennes favoritlåt men de gjorde ett extranummer (hallå, det tar man väl för givet att de gör. men nej, tydligen inte om man är på spelning). Men nästa sommar. Då ska jag köpa konsertbiljetter och visa hur det går till på riktigt.
Slow Club
Royal Festival Hall (där till höger)
nöjd sambo
/becca
söndag 20 juni 2010
Lördag afton
Lördag afton spenderades på vår favoritklubb Soundtracks i Camden. Ända in på småtimmarna dansade vi runt som höga chimpanser till soundtrack från filmer som Pulp Fiction, Mamma Mia, Coyote Ugly och Djungelboken. Recept på en lyckad kväll: musik man kan dansa till och se ut som en idiot. Tillsammans med 50 andra glada idioter.
Det var förresten när vi kom hem som bloggkriget nedan utbröt. Ja, vi var lite glada i kepsen.
Det var förresten när vi kom hem som bloggkriget nedan utbröt. Ja, vi var lite glada i kepsen.
Bring it on
För att förtydliga det hela. Jag tog max tre tuggor av pastan. Som Becca hade snott av Kiko.
Så bring it on b.i.a.t.c.h. Bloggkriget har bara börjat. Din pastasåstjuv.
Så bring it on b.i.a.t.c.h. Bloggkriget har bara börjat. Din pastasåstjuv.
lördag 19 juni 2010
Sällskapssjuk
Då Sambon höll hus någonstans så onödigt som på jobbet, och ingen av mina andra vänner hade tid för mig, fick jag helt enkelt spendera min lediga dag med mig själv. Om jag ska vara ärlig var jag lagom peppad. Så jävla rolig är jag faktiskt inte.
Men jag bestämde mig ändå för att göra det bästa av situationen och började dagen med en rejäl och nyttig frukost för att stå mig hela dagen. Två nutella-mackor.
Som den feta flicka jag är inombords hade jag drömt om smågodis hela natten och jag bestämde mig därför för att börja dagen med ett besök i den svenska butiken.
- Är du på väg till svenska kyrkan för att kolla på bröllopet eller? undrade killen i kassan glatt.
- Eh. Nä. Jag var bara väldigt sugen på smågodis... svarade jag och kände mig som om jag blivit påkommen med att äta tårta direkt ur kylskåpet. Mitt i natten.
Jag lämnade butiken med ett lika krampaktigt tag om godispåsen som om den hade innehållt guld och strosade nöjt genom staden mot Soho. Jag hittade ett litet franskt café där jag slog mig ner och läste en bok med solen i ryggen. Dagen flöt sedan på med besök i diverse secondhand-butiker och en titt på fantastiska Vivienne Westwood - och Sonia Rykielskor i en butik där jag inte hade haft råd att handla ens om jag sålt Rebecca.
Nu är jag så sällskapssjuk att jag på fullaste allvar överväger att gå ner och snacka lite med Kikos moderskap. Som inte kan ett ord engelska. Det skulle kunna bli jävligt intressant.
Marylebone
Marylebone
Marylebone
Marylebone
Soho
Soho
Poste Mistress i Soho
café Maison Bertaux
Maison Bertaux
Mumsig bakelse
Kasst foto men fint café
Till och med toalettpappret var fint!
Men jag bestämde mig ändå för att göra det bästa av situationen och började dagen med en rejäl och nyttig frukost för att stå mig hela dagen. Två nutella-mackor.
Som den feta flicka jag är inombords hade jag drömt om smågodis hela natten och jag bestämde mig därför för att börja dagen med ett besök i den svenska butiken.
- Är du på väg till svenska kyrkan för att kolla på bröllopet eller? undrade killen i kassan glatt.
- Eh. Nä. Jag var bara väldigt sugen på smågodis... svarade jag och kände mig som om jag blivit påkommen med att äta tårta direkt ur kylskåpet. Mitt i natten.
Jag lämnade butiken med ett lika krampaktigt tag om godispåsen som om den hade innehållt guld och strosade nöjt genom staden mot Soho. Jag hittade ett litet franskt café där jag slog mig ner och läste en bok med solen i ryggen. Dagen flöt sedan på med besök i diverse secondhand-butiker och en titt på fantastiska Vivienne Westwood - och Sonia Rykielskor i en butik där jag inte hade haft råd att handla ens om jag sålt Rebecca.
Nu är jag så sällskapssjuk att jag på fullaste allvar överväger att gå ner och snacka lite med Kikos moderskap. Som inte kan ett ord engelska. Det skulle kunna bli jävligt intressant.
Dagens sällskap
Favoritstrumpbyxorna på!
Marylebone
Marylebone
Marylebone
Marylebone
Soho
Soho
Poste Mistress i Soho
café Maison Bertaux
Maison Bertaux
Mumsig bakelse
Kasst foto men fint café
Till och med toalettpappret var fint!
fredag 18 juni 2010
Somliga växer då aldrig upp
Jag brukar betrakta mig själv och Carolinè som ganska mogna och ansvarsfulla. Vi veckohandlar, betalar hyra och räkningar, jobbar fulltid och slänger oss ibland med vuxna uttryck som "på regelbunden basis" eller "sanitära faciliteter".
Men ibland går vi tillbaka några år i utvecklingen. En sådär tio-femton. Som när Kiko slavat vid spisen hela dagen för hans mamma är på besök och han vill ge henne det bästa huset har att erbjuda. Från hans skafferi då förstås.
Kiko: Jahaja, lite pasta med tomatsås till förrätt, varsågoda att
Vi: Men vi får efterrätt också, va? Blir det glass? Du har liksom lagt en sked här!
Kiko: Va? Jo, jo, visst det blir efterrätt...
Vi smaskar glatt i oss pastan med hans hemlagade tomatsås. Sedan plockar Gordon Ramsay himself fram ungsbakad fisk med grönsakskompott rykande färsk ur ugnen.
Kiko: Ja, jag hoppas ni tycker om fisk, det här är
Vi: FISK?! VA? Kan vi inte få pannkakor istället?
Kiko: Eh ja, mamma varsågod att ta
Carro: Bläää så mycket ben det är! *sitter och dissekerar fisken med äcklad min och med samma precision som i Naturkunskap B*
Becca: UUUh, Carro, har du sett fiskens bajslucka?! *lyfter på fiskens magsäck och inspekterar äcklad fiskens tarminnehåll*
Kiko: Nej men det där är ju grönsakskompotten. Vem vill ha efterrätt?
Han ställer fram fruktkaka med vaniljsås och genast utbryter ett mindre krig om den största biten. Hans mamma får biten med den största jordgubben, som hon inte vill ha och Kiko hinner inte komma längre än "Jaha, vem vill ha den stora jordgub" förrän våra ivriga armviftningar nästan knuffar honom av stolen. Till slut vinner Carolinè, i utbyte mot att jag får extra mycket vaniljsås.
I helgen ska vi härja och slåss om fönsterplatsen på bussen. På måndag är det veckohandling och hyra som gäller igen.
Men ibland går vi tillbaka några år i utvecklingen. En sådär tio-femton. Som när Kiko slavat vid spisen hela dagen för hans mamma är på besök och han vill ge henne det bästa huset har att erbjuda. Från hans skafferi då förstås.
Kiko: Jahaja, lite pasta med tomatsås till förrätt, varsågoda att
Vi: Men vi får efterrätt också, va? Blir det glass? Du har liksom lagt en sked här!
Kiko: Va? Jo, jo, visst det blir efterrätt...
Vi smaskar glatt i oss pastan med hans hemlagade tomatsås. Sedan plockar Gordon Ramsay himself fram ungsbakad fisk med grönsakskompott rykande färsk ur ugnen.
Kiko: Ja, jag hoppas ni tycker om fisk, det här är
Vi: FISK?! VA? Kan vi inte få pannkakor istället?
Kiko: Eh ja, mamma varsågod att ta
Carro: Bläää så mycket ben det är! *sitter och dissekerar fisken med äcklad min och med samma precision som i Naturkunskap B*
Becca: UUUh, Carro, har du sett fiskens bajslucka?! *lyfter på fiskens magsäck och inspekterar äcklad fiskens tarminnehåll*
Kiko: Nej men det där är ju grönsakskompotten. Vem vill ha efterrätt?
Han ställer fram fruktkaka med vaniljsås och genast utbryter ett mindre krig om den största biten. Hans mamma får biten med den största jordgubben, som hon inte vill ha och Kiko hinner inte komma längre än "Jaha, vem vill ha den stora jordgub" förrän våra ivriga armviftningar nästan knuffar honom av stolen. Till slut vinner Carolinè, i utbyte mot att jag får extra mycket vaniljsås.
I helgen ska vi härja och slåss om fönsterplatsen på bussen. På måndag är det veckohandling och hyra som gäller igen.
torsdag 17 juni 2010
Rea
Igår började Oasis stora sommar-rea. Jag kallar den kort och gott Den stora rean. Eller Dödens vecka. Det är vilket som faktiskt.
Efter två koppar kaffe (gissningsvis innehållande 90% kaffepulver och 10% vatten) anlände jag till butiken kl 07.00. Jag möts av mina två högsta chefer. Iklädda pyjamasbyxor och luddiga tofflor. De hade övernattat på kontoret. Jag motstod med näppe impulsen att smygfota dem med min mobilkamera. Jag vet inte om det känns moraliskt rätt att lägga ut sin chef på facebook och tagga: "Djävulen bär luddiga tofflor".
I tre timmar fyllde vi sedan butiken till bredden med nedsatta ormskinnsbälten, föråldrade fransväskor och gräsliga blå cowboyhattar. Prick kl 10.00 slogs portarna till Helvetet upp och in stormade en mindre hjord kvinnor med plånboken i högsta hugg.
Välkomna för all del. Välkomna. Era giriga fruntimmer.
/c
Efter två koppar kaffe (gissningsvis innehållande 90% kaffepulver och 10% vatten) anlände jag till butiken kl 07.00. Jag möts av mina två högsta chefer. Iklädda pyjamasbyxor och luddiga tofflor. De hade övernattat på kontoret. Jag motstod med näppe impulsen att smygfota dem med min mobilkamera. Jag vet inte om det känns moraliskt rätt att lägga ut sin chef på facebook och tagga: "Djävulen bär luddiga tofflor".
I tre timmar fyllde vi sedan butiken till bredden med nedsatta ormskinnsbälten, föråldrade fransväskor och gräsliga blå cowboyhattar. Prick kl 10.00 slogs portarna till Helvetet upp och in stormade en mindre hjord kvinnor med plånboken i högsta hugg.
Välkomna för all del. Välkomna. Era giriga fruntimmer.
/c
måndag 14 juni 2010
London... Baby... ?
Jaha. Då var man tillbaka. Om vi i onsdags for hem som två 5-åringar på knark, var det två 70-åringar med krämpor som klev på planet igår.
En liten jämförelse bara.
Onsdag
Upp 03.20. Studsar upp ur sängen. Sjunger Ca plane pour moi. Eftersom vi inte kan inte texten hummar vi mest och ropar MOI MOI MOI på rätt ställe. Småsjunger ända till passkontrollen på Säve.
Söndag
Hasar oss ur bilen likt två neanderthalare på väg till en begravning. Jag klagar på ont i magen och Becca på ont i ryggen. Vi gör i och för sig ett litet uppryck när vi genom säkerhetskontrollen gör varsin farväl-vinkning i klassisk Småstjärnorna-anda (minus rökmaskinen då). Väl igenom säkerhetskontrollen tappar vi dock åter förmågan att ens hålla igång en konversation och Resan-som-inte-får-nämnas-vid-namn har börjat.
Så. Nu är vi tillbaka.
Jag öppnade precis köksskåpet för att leta upp lite härlig engelsk frukost. Hittade ett paket mjöl, lite kaffe, mjuka cashewnötter, nudlar och en lök. Jag är ju inte någon köksmästare precis, men någonting säger mig att det inte går att röra ihop något ätbart med dessa ingredienser..?
/c
En liten jämförelse bara.
Onsdag
Upp 03.20. Studsar upp ur sängen. Sjunger Ca plane pour moi. Eftersom vi inte kan inte texten hummar vi mest och ropar MOI MOI MOI på rätt ställe. Småsjunger ända till passkontrollen på Säve.
Söndag
Hasar oss ur bilen likt två neanderthalare på väg till en begravning. Jag klagar på ont i magen och Becca på ont i ryggen. Vi gör i och för sig ett litet uppryck när vi genom säkerhetskontrollen gör varsin farväl-vinkning i klassisk Småstjärnorna-anda (minus rökmaskinen då). Väl igenom säkerhetskontrollen tappar vi dock åter förmågan att ens hålla igång en konversation och Resan-som-inte-får-nämnas-vid-namn har börjat.
Så. Nu är vi tillbaka.
Jag öppnade precis köksskåpet för att leta upp lite härlig engelsk frukost. Hittade ett paket mjöl, lite kaffe, mjuka cashewnötter, nudlar och en lök. Jag är ju inte någon köksmästare precis, men någonting säger mig att det inte går att röra ihop något ätbart med dessa ingredienser..?
/c
fredag 11 juni 2010
Sjungom studentens lyckliga dar...
Sitter med en kopp kaffe och gör mig redo för att åka på studentmottagningsturné i eftermiddag. Ska göra ett litet gästspel på tre stycken hade jag tänkt. Hoppas på mycket jordgubbar och bål. En liten gnutta solsken hade ju inte vart helt fel heller.
Det är helt sjukt att det är ett år sedan jag och Carro stod på stentrappan utanför Bäckäng och vrålade "HURRA!"
Helt sjukt.
Hur glad man än var på det där flaket och hur många gånger man än upprepade "Fy fan vad vi är bra!" så hade man en liten oroskänsla i magen. Vad ska det bli av mig nu? Vart ska jag? Vart vill jag?
Fast det blev som dom sjunger i den där låten. Du efter plugget, det fixar sig alltid. Jag har bott i Spanien, lärt mig knagglig katalanska och försökt få en hyperaktiv fyraåring att sluta kasta saker i poolen. Carro har skaffat skånsk-kinesisk pojkvän, gått på sykurs och sytt miljoner blommiga kjolar och tagit körkort. Vi har flyttat till London, delat säng och tack vare våra fulltidsjobb lärt oss hur man hanterar kvinnor i närheten av reaplagg. På engelska dessutom.
Så till alla glada nykläckta studenter: Fy fan vad ni är bra! Ha en underbar student och kom ihåg att det fixar sig alltid.
Det är helt sjukt att det är ett år sedan jag och Carro stod på stentrappan utanför Bäckäng och vrålade "HURRA!"
Helt sjukt.
Hur glad man än var på det där flaket och hur många gånger man än upprepade "Fy fan vad vi är bra!" så hade man en liten oroskänsla i magen. Vad ska det bli av mig nu? Vart ska jag? Vart vill jag?
Fast det blev som dom sjunger i den där låten. Du efter plugget, det fixar sig alltid. Jag har bott i Spanien, lärt mig knagglig katalanska och försökt få en hyperaktiv fyraåring att sluta kasta saker i poolen. Carro har skaffat skånsk-kinesisk pojkvän, gått på sykurs och sytt miljoner blommiga kjolar och tagit körkort. Vi har flyttat till London, delat säng och tack vare våra fulltidsjobb lärt oss hur man hanterar kvinnor i närheten av reaplagg. På engelska dessutom.
Så till alla glada nykläckta studenter: Fy fan vad ni är bra! Ha en underbar student och kom ihåg att det fixar sig alltid.
tisdag 8 juni 2010
Viktigt meddelande
Caroline. Bara så det inte uppstår några konstigheter. Så det inte blir några missförstånd. Jag vill ha det nedskrivet och publicerat, i rättvisans namn.
Jag har paxat fönsterplatsen på flyget till Sverige.
/Becca
Jag har paxat fönsterplatsen på flyget till Sverige.
/Becca
Superstars i butiken
Förra veckan var det sångerskan Amy Winehouse och idag fick mina skarpa falkögon syn på en annan brittisk celebritet! Kändisen kom in på jobbet idag och jag lade genast märke till två säkra "kändistecken".
1: Louis Vuitton väska från sommarkollektionen hängandes över armen och ett par skyhöga Christian Louboutins på fötterna. Inte för att alla kändisar har det, men let's face it, det är bara dem som har råd med det.
2. De stora svarta Diorsolglasögonen som satt som klistrade på näsan, även fast det regnade ute.
Hon köpte ett skärp och lämnade butiken. Jag rusade fram till Heidi och skrek "MEN GUD SÅG DU VEM DET VAR?!" varpå hon skrek "JAG VET! Hon är ju JÄTTEKÄND!" varpå en förvirrad Magda kom fram och frågade vem vi pratade om. "Jamen HON! Hon från Fyra bröllop och en begravning"! "Hon brunetten som är kompis med Hugh Grant men hon är ju kär i honom"
Magda ser fortfarande lika tveksam nu. "Jaha... har hon gjort något annat?" "Njaaa det har hon säkert men hallå FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNIG liksom!" Magda skakar på huvudet. "Vad heter hon då?" Heidi och jag tittar på varandra, knäpper lite med fingrarna i luften och känner att vi nästan har det på tungan. Men nä. Vi skakar på huvudet. "Men hon är i alla fall JÄTTEKÄND. Så det så."
Fan. Om ma skulle ta och googla den där bruden. Så man vet till nästa gång.
/becca
1: Louis Vuitton väska från sommarkollektionen hängandes över armen och ett par skyhöga Christian Louboutins på fötterna. Inte för att alla kändisar har det, men let's face it, det är bara dem som har råd med det.
2. De stora svarta Diorsolglasögonen som satt som klistrade på näsan, även fast det regnade ute.
Hon köpte ett skärp och lämnade butiken. Jag rusade fram till Heidi och skrek "MEN GUD SÅG DU VEM DET VAR?!" varpå hon skrek "JAG VET! Hon är ju JÄTTEKÄND!" varpå en förvirrad Magda kom fram och frågade vem vi pratade om. "Jamen HON! Hon från Fyra bröllop och en begravning"! "Hon brunetten som är kompis med Hugh Grant men hon är ju kär i honom"
Magda ser fortfarande lika tveksam nu. "Jaha... har hon gjort något annat?" "Njaaa det har hon säkert men hallå FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNIG liksom!" Magda skakar på huvudet. "Vad heter hon då?" Heidi och jag tittar på varandra, knäpper lite med fingrarna i luften och känner att vi nästan har det på tungan. Men nä. Vi skakar på huvudet. "Men hon är i alla fall JÄTTEKÄND. Så det så."
Fan. Om ma skulle ta och googla den där bruden. Så man vet till nästa gång.
/becca
måndag 7 juni 2010
En helt (o)vanlig söndag
Så här muntra såg vi ut i söndagskväll. Det blev ett spontant pubbesök med Beccas jobbarkompisar Victoria och Heidi, för att sedan fara till Resident Nyberg för en afton med trevligt sällskap, lite vin och en himla massa härjande.
Kvällen i korthet.
- Rebecca och jag glömmer, som de 5-åringar vi är, att gå på toa innan vi åker från puben. Halvvägs till Nyberg blir båda akut kissenödiga. Vi saknar Borås lite för där kan man minsann kissa utomhus. Vi bokstavligt talat sparkar in dörren och galloperar in i huset likt två brunstiga elefanter. Det sitter minst fyra personer i vardagsrummet som vi aldrig har sett förut. Uppfostrade som vi är gastar vi ungefär hallå, förlåt krisläge! Fantastiskt första intryck.
- Kastar oss iväg till den lokala Mohammed för att inhandla lite vin. Vi spenderar en kvart på att prata med en extremt överviktig kines som ska på semester till Örebro. Mycket givande.
- Jag tappar mitt nyinköpta vin i trottoaren cirkus 5 sekunder efter det att vi äntligen har lämnat butiken. Walk of shame tillbaka in igen. Rebecca frågar killen i kassan om jag inte kan få "idiot discount".
- Kvällen flyter sedan på rätt smärtfritt tills jag vaknar 8.00 på golvet med huvudet på en soffdyna, benen under soffbordet och en liten liten ledsam filt över mig.
Det är så Sveriges Nationaldag skall firas.
Extremely Sexy Mac
För några veckor sedan stod jag utanför Selfridges och väntade på Sambon. Helt plötsligt knallar en gänglig man fram till mig och utbrister "Hej, jag var precis på väg att äta middag med min vän här inne på Food Hall också får jag syn på DIG, och tänker GUD vilken attraktiv kvinna, är du här helt SJÄLV, vi borde verkligen ta en DRINK någon gång bla bla bla". Ungefär så malde han på ett tag och verkade inte lägga märke till att jag desperat försökte få syn på Sambon i folkvimlet så jag kunde fly därifrån. Jag ska precis grabba tag i en tysk turist och väsa i hennes öra "snälla låtsas att du är min sambo så jag kommer härifrån" då han drar fram sin iPhone och lägger in en ny kontakt (Stunning Rebecca) och ger telefonen till mig så jag kan knappa in mitt nummer. Jag suckar och trycker in mitt svenska mobilnummer, har jag tur så tycker han att det är för dyrt att kontakta mig liksom...
Nej. Killen måste ha 1000 fria sms till utländska nummer eller nåt. Hur ska jag annars kunna förklara följande:
Sms # 1: Hi Hot Rebecca. Felt amazing fun connection with me.... Join me for quick drink, stimulated conversation. Can you handle real man? Thursday. Piccadilly Circus. 20:00. XXX Sexy Mac.
Sms # 2: Hi Sexy. You and me... Music... Drinks... Fun... Stimulated conversation... Deep eye contact....sooon... XXX Mac
Sms # 3: Hi Danger... Causing more heart trouble. Know about your naughty cruel intention. Need to save myself from YOU... May be fun drinks soon... Extremely Sexy Mac.
Sms # 4: Hi Heart Trouble. Your love battery is flashing ZERO... do something really quick... XXX Sexy Mac
Sms # 5: Hi Hot Girl........ Imagine the most happy incredible experience of your life... just feel sweet feeling.... may be comfort and connection.........meaningful deep feelings... what exactly do you feel....xxx
Och nej, jag har inte svarat honom än. Vet nämligen inte om jag kan "handle real man".....
Nej. Killen måste ha 1000 fria sms till utländska nummer eller nåt. Hur ska jag annars kunna förklara följande:
Sms # 1: Hi Hot Rebecca. Felt amazing fun connection with me.... Join me for quick drink, stimulated conversation. Can you handle real man? Thursday. Piccadilly Circus. 20:00. XXX Sexy Mac.
Sms # 2: Hi Sexy. You and me... Music... Drinks... Fun... Stimulated conversation... Deep eye contact....sooon... XXX Mac
Sms # 3: Hi Danger... Causing more heart trouble. Know about your naughty cruel intention. Need to save myself from YOU... May be fun drinks soon... Extremely Sexy Mac.
Sms # 4: Hi Heart Trouble. Your love battery is flashing ZERO... do something really quick... XXX Sexy Mac
Sms # 5: Hi Hot Girl........ Imagine the most happy incredible experience of your life... just feel sweet feeling.... may be comfort and connection.........meaningful deep feelings... what exactly do you feel....xxx
Och nej, jag har inte svarat honom än. Vet nämligen inte om jag kan "handle real man".....
söndag 6 juni 2010
Jag tror minsann...
vi har glömt att berätta att vi har sett en kändis. Inte en sån där som man säger när man tror att man har sett en kändis. Typ "Jag såg Jill Johnsson härromdagen!" Eller "Oj, där går ju han som var med i melodifestivalen för hundra år sen och som varken har gjort någonting som är värt att minnas före eller efter det". Nej, vi såg en riktig kändis.
På Coco Momo's uteservering på Marylebone High street.
Jag: Vad lik hon var Amy Winehouse.
Becca, Fanny och Johanna vänder på huvudet.
Johanna: Det är Amy Winehouse!
En vanlig dag i London bara.
På Coco Momo's uteservering på Marylebone High street.
Jag: Vad lik hon var Amy Winehouse.
Becca, Fanny och Johanna vänder på huvudet.
Johanna: Det är Amy Winehouse!
En vanlig dag i London bara.
torsdag 3 juni 2010
Kareokekväll
Jag har ganska kort stubin. Eller nja. Jag tror att just själva stubin-fenomenet glömdes bort när jag bildades. Jag är ganska övertygad om att jag föddes utan stubin alls. Det faktum att Rebecca har stått ut med att bo i samma rum som mig i över 4 månader är ett smärre mirakel.
Igår inträffade ett praktexempel på något som jag varken har tålamod eller stubin att klara av. Grannarna hade kareokekväll. Genom väggarna ekade den ena 80-tals klassikern efter den andra och glada skrålande röster nådde mina stackars öron. Kent hade turen att skypea med mig just då och fick privilegiet att höra mig gnälla som en överhettad 80-åring som just sett en tonåring spotta på gatan.
- Och nu mördar de Man in the mirror också! ÅÅH! gnällde jag för min tålmodige pojkvän. Jag uppdaterade till och med min facebook-status till: Grannarna har kareokekväll. Mina trumhinnor håller på att få en allergisk reaktion. För att sammanfatta det hela, jag var skitförbannad.
Tillslut sänktes musiken och jag pustade ut. Rebecca klev in genom dörren och jag börjar (charmig som jag är) gnälla direkt.
- Hörde du grannarna?!
- Nä? Vadå?
- Har du inte hört?! De har ju kareokekväll! De har precis totalmassakrerat Michael Jackson! Det var helt förfärligt!
- Nä det var ju jag...
Jag vet inte vad som är värst, att Rebecca har ägnat cirkus en halvtimma till att skråla 80-tals klassiker så högt att hela kvarteret kommer börja samla in namnunderskrifter för att skicka hem henne till Sverige, att jag trodde att Rebecca var en hop med sunkiga förfriskade 40-plus män och deras rökande sönderblonderade fruar eller att vi fortfarande faktiskt klarar av att bo ihop...
Igår inträffade ett praktexempel på något som jag varken har tålamod eller stubin att klara av. Grannarna hade kareokekväll. Genom väggarna ekade den ena 80-tals klassikern efter den andra och glada skrålande röster nådde mina stackars öron. Kent hade turen att skypea med mig just då och fick privilegiet att höra mig gnälla som en överhettad 80-åring som just sett en tonåring spotta på gatan.
- Och nu mördar de Man in the mirror också! ÅÅH! gnällde jag för min tålmodige pojkvän. Jag uppdaterade till och med min facebook-status till: Grannarna har kareokekväll. Mina trumhinnor håller på att få en allergisk reaktion. För att sammanfatta det hela, jag var skitförbannad.
Tillslut sänktes musiken och jag pustade ut. Rebecca klev in genom dörren och jag börjar (charmig som jag är) gnälla direkt.
- Hörde du grannarna?!
- Nä? Vadå?
- Har du inte hört?! De har ju kareokekväll! De har precis totalmassakrerat Michael Jackson! Det var helt förfärligt!
- Nä det var ju jag...
Jag vet inte vad som är värst, att Rebecca har ägnat cirkus en halvtimma till att skråla 80-tals klassiker så högt att hela kvarteret kommer börja samla in namnunderskrifter för att skicka hem henne till Sverige, att jag trodde att Rebecca var en hop med sunkiga förfriskade 40-plus män och deras rökande sönderblonderade fruar eller att vi fortfarande faktiskt klarar av att bo ihop...
lördag 29 maj 2010
Idag
...var det meningen att jag skulle få saker gjorda.
Jag började dagen lagom hurtigt. Rullade ur sängen innan 10-snåret och begav mig bort till Tesco för krisinhandling (typ bröd, tandkräm, vin - ni vet sånt viktigt). På vägen inhandlades det 1 kg tomater och lite avokado på vår lokala marknad. Det var 200 mörkhyade prutande tanter och jag.
Men så fort jag kom hem och klev innanför dörren var det som om all energi sögs ur mig. Jag gick in i produktivitetsväggen (ja, det är ett ord. Lite som Pippis "spunk" fast mer användbart). Plötsligt kändes sängen så otroligt inbjudande. Hade den verkligen så mjuka lakan igår? Brukade kudden verkligen vara så där perfekt fluffig? Nä, var väl det jag trodde!
Där bakom skymtar man en vit påse innehållandes vår tvätt. 10 timmar senare ligger den kvar på exakt samma ställe. Jag hittade inte tvättmedlet. Jag lovar.
Dagens outfit: Mysbrallor årgång -02, systerskapets stickade tröja samt en basker för att dölja min "frisyr". Lite Waldo/Papphammar.
Jo förresten! Jag byggde en marmeladpyramid också! Riktigt tungt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
