Efter att nyheten om inställda flyg från och till England nått mina medelstora öron fick jag ett utbrott vårt lilla krypin sent kommer att förglömma. För att inte tala om stackars Kiko som fick bevittna en muttrande Carolinè klampa in i köket och smälla i skåpsluckor i ett desperat letande efter någonting ätbart som kunde stilla min ilska. Naturligtvis fanns inte så mycket som en chokladsmula i sikte och det närmaste vi hade chips var en påse med russin och osaltade jordnötter. Rys!
Rebecca ska tacka sin lyckliga stjärna, Jesus, Gud, Buddha och allt annat som eventuellt kan ha varit en bidragande faktor till att hon slapp höra mig köra en monolog på 35 minuter om hur universum har skapat en pakt mot mig. Ungefär någonting såhär hade antagligen min monolog startat: Detärbarasåjävlatypiskt,jagharinteträffatkentpåöver3månaderochnärhannuäntligenskakommahitsåärdetvälsjälvafanattenvulkanjävelskasättasigång! Och så vidare i all oändlighet.
Har jag berättat att jag är en riktig klippa i krissituationer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I feel your pain darling. Jag började lipa, förvisso bara pyttelite, men ändå, när jag fick reda på att mammas flyg blivit inställt.
SvaraRaderaneeeej! jävla skit!
SvaraRaderakent ska flyga på måndag, så har jag jääääättemycket tur så går det. men det betvivlar jag starkt, optimistisk som jag är.