Men mitt i allt elände fick jag en nyhet som fick Kent att bara vara ett minne blott. "Kent" sa du? Nä.. Det ringer ingen klocka alls. Kate Nash skulle spela på HMV. En gratis releasespelning för hennes nya album. (HMV är, för er som inte vet, en enorm skiv/filmaffär där vår vän Josefin har spenderat åtagliga 100-lappar på helt okända filmer för att någon av de snygga killarna som jobbar där har rekomenderat dem. Ett livsfarligt ställe alltså)
Det hela var precis så magiskt som jag föreställt mig och det faktum att en svettig indisk kille stod och flåsade mig i nacken under 20 minuter störde mig inte det minsta. Jag fick bevittna en sån fin spelning att det hade varit okej om ett harem av svettiga indiska killar petat på mig med pinnar under tiden. Ja, precis så fint var det.
Körsbäret på toppen av isberget var när jag fick min skiva signerad och Kate tittar upp på mig och utbrister: God you look so cute! Någonting som hon säkert sa till minst 37 andra exalterade flickor, men det ger jag blanka tusan i. Säger ens idol (eller ngt sånt) en sån fin sak så glömmer man inte det. Man berättar det för alla. Hela tiden. Vid helt fel tidpunkter.
/carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar