När folk på jobbet frågar hur gammal jag är och jag svarar at jag är nitton blir det alltid ett himla liv. Några tjejer har blivit så förvånade att hakan nästan har slagit i betonggolvet. Det har varit utrop som Oh my God! och You must be kidding! och en hel del förvånade armviftningar. Tydligen är det mitt "självförtroende" och min personliga favorit "sättet jag för mig på" som får mig att verka äldre än vad jag är.
Samtal mellan mig och Becca på väg hem från affären härromdagen.
Jag: Gud vad kissnödig jag är!
Becca: Jag med!
Jag: Pax att gå på toa först!
Becca: Men ååh! Jag har ju burit matkassen ända hit! Jag borde få gå först!
Jag: SÅNA HAR REGLERNA ALDRIG VARIT!
Becca: Men då får du bära kassen!
Jag: Ge mig den då!
och ungefär sådär fortsatte det hela vägen hem.
Någonting säger mig att jag inte hade fått riktigt lika starka reaktioner över min ålder om mina arbetskamrater hade bevittnat det samtalet...
Viktig tilläggsinformation: jag fick gå på toa först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar