Efter snart en vecka i Borås längtar jag tillbaka hem till London. Ungefär alla jag har pratat med tycker att jag borde stanna hemma (i Borås alltså, gud vad förvirrande) eftersom jag råkar vara den första nittonåringen på minst ett sekel som lyckas bli utbränd av att leva loppan. Men sanningen är att jag inte är redo att resa hem till Sverige. Jag längtar tillbaka till mina falska och smått hysteriska chefer på Oasis, min och Beccas delade loftsäng där man kan hitta allt från orientalisk mat till internetbankdosor, våra usla försök att skapa någonting som kan klassas som ätbart till kvällsmat, mina gräsliga pyjamasbyxor med apor på som jag bär så ofta att de snart kan stå upp av sig själva och att varje morgon brottas med halvfeta brittiska ungar om vem som ska få sitta längst fram på översta våningen i dubbeldäckaren (där man kan låtsas att man kör bussen).
Fast missförstå mig inte. Jag kommer sakna Borås. Fast mest Sverige. Kanske ändrar jag mig nästa vecka och kommer hem igen. Det är inte helt omöjligt. Här finns ju trots allt Marabou Kokos.
min svenska älskade säng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar