When I get sick, I just stop being sick and go back to be awesome instead. True story.

Jag har varit lika närvarande på den här bloggen som Yasmine var på idrottslektionerna hela gymnasietiden. Men anledningen är enkel: Jag har varit sjuk.

Det började med rinnande näsa i stil med Niagarafallet och vad som kändes som någon kilat fast ett rakblad mellan stämbanden på mig. Addera några grader på kroppstemperaturen, några niotimmarsarbetsdagar, ett par utegångskvällar med tequila och jag var bara skuggan av mitt forna jag.

Jag stapplade till jobbet på lördagen med mörka ringar under ögonen (har ni försökt att sova i ett litet Krypin med tre andra personer?) och fick höra att "idag kan du minsann inte vara sjuk för en av tjejerna är hemma med tandvärk!". Kommentar överflödig. Till råga på allt kom en av cheferna från Huvudkontoret in i butiken för att kolla hur affärerna gick. Hon tittade på mig, där jag stod och mumlade fram ett hest hej, och frågade sedan butikschefen vem i helvete som hade snott en neanderthalare från British Museum och placerat vid kassan. Hon skickade hem mig på studs.

Nu har jag missbrukat medecin från Boots, B-vitaminer, Berocca, kaffe och en hejdlöst massa vatten och läget kan beskrivas som stabilt. Och det är tur det, för idag kommer La Familia med Don Nordin i spetsen hit! Äntligen ska jag få krama om allihopa!

/ becca