Kiko frågade mig om jag saknade Carro.
Både ja och nej.
Det är ingen hemma som lejonvrålar när jag har saltat/pepprat maten för mycket. Det är ingen som gnäller över att jag kör Led Zeppelin I, II, II i rad. Det är inte heller någon som sprider ut innehållet i sin handväska över hela golvet och mumlar något om en iPodsladd som hon sedan hittar bakom TV:n.
Och jo, sängen är skön att ha för sig själv.
Men de rosa apbrallorna ligger sorgligt oanvända i ett hörn. Doften av Garnier hårspray som tidigare präglade vårt Krypin har försvunnit. Sportmüslin står orörd i skafferiet. Det är liksom något som fattas.
Snart vill jag att Sambon kommer hem. För jag vill kramas och prata svenska.
/becca
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag saknar dig med! Jag saknar att du säger åt mig att städa hela tiden och jag verkligen försöker men den där j***a smurfen kommer alltid och plockar fram mina saker och stökar till det ännu mer! Jag saknar att göra guitarrsolon på köksgolvet iklädda långkalsonger och att förbanna oss över att vi aldrig kan gå på toa när vi vill.
SvaraRaderaMen håll ut! Snart kommer jag Sambo, snart! och då kommer du sakna tiden "då det var rent" <3