London... Baby... ?

Jaha. Då var man tillbaka. Om vi i onsdags for hem som två 5-åringar på knark, var det två 70-åringar med krämpor som klev på planet igår.

En liten jämförelse bara.

Onsdag
Upp 03.20. Studsar upp ur sängen. Sjunger Ca plane pour moi. Eftersom vi inte kan inte texten hummar vi mest och ropar MOI MOI MOI på rätt ställe. Småsjunger ända till passkontrollen på Säve.

Söndag
Hasar oss ur bilen likt två neanderthalare på väg till en begravning. Jag klagar på ont i magen och Becca på ont i ryggen. Vi gör i och för sig ett litet uppryck när vi genom säkerhetskontrollen gör varsin farväl-vinkning i klassisk Småstjärnorna-anda (minus rökmaskinen då). Väl igenom säkerhetskontrollen tappar vi dock åter förmågan att ens hålla igång en konversation och Resan-som-inte-får-nämnas-vid-namn har börjat.

Så. Nu är vi tillbaka.
Jag öppnade precis köksskåpet för att leta upp lite härlig engelsk frukost. Hittade ett paket mjöl, lite kaffe, mjuka cashewnötter, nudlar och en lök. Jag är ju inte någon köksmästare precis, men någonting säger mig att det inte går att röra ihop något ätbart med dessa ingredienser..?

/c