Huset från Helvetet?

Jag har precis försökt ge mig i kast med Duschen från Helvetet. Min utstuderade plan var mycket enkel: det fanns ingen plan. Mitt senaste försök till att tvätta bort tunnelbanedammet gick väl för att uttrycka sig milt käpprätt åt helvete. Summan av kardemumman är att jag först frös sönder minst en tå och sedan skållade bort, gissningsvis, ett lager hud...

För att åter komma till saken, gjorde jag alltså ett nytt försök idag.

Kalla kårar kröp längs ryggraden när jag med darrande händer började vrida på vattnet. Plötsligt står jag och vrider på måfå, likt ett kassaskåp med en kod jag ska knäcka. Lite åt höger med den ena... Lite mer åt vänster med den andra... Nej mycket åt vänster med båda! Och så plötsligt händer det. Plötsligt är det normal temperatur (eller normal och normal, men alla tår är kvar och mina älskade hudceller sitter där de ska). Jag kan knappt tro det. Jag har bemästrat Duschen från Helvetet!

Lyckan varar i 2 minuter.