Svart är ingen färg det är så man känner sig

Idag har jag ägnat två timmar av min förmiddag åt att sitta på en polisstation. När jag äntligen fick komma fram till disken för att göra en stöldanmälan av min plånbok och engelska mobil var jag ungefär lika glad som en bakfull Kjell Bergqvist.

Min anmälan lät ungefär så här:
Tanten i luckan (som förresten såg ungefär lika glad ut som jag kände mig): När blev du bestulen?
Jag: I lördags natt.
Tanten: Och det vill du rapportera idag..? (måndag)
Jag: Eeeeh. Ja? (uppenbarligen)
Tanten: Vilken tid skedde det?
Jag: 2? Eller, 3? Halv 3? Nej, 3.
Tanten: ...
Tanten: Var hände det?
Jag: På en bar. I Camden.
Tanten: Vad hette den då?
Jag: Eh. Jag har ingen adress eller något namn, men det låg på Camden High street...road? (Jag försökte vara lite mer vag, det gick inte)
Tanten ser lätt illamående ut.
Jag ler försiktigt och dör inombords.

Eftersom min morgon började så fantastiskt var det ju inte mer än rätt att jag sedan kom 40 minuter sent till jobbet också. Tack universum, tack.

/carro