Den Brittiska Hemmafesten

Jag lovade ju att berätta för er om våra bravader i fredags. Min kära barndomsvän Anna fyllde 21 år och vi var bjudna hem till henne för ett hejdundrande födelsedagsfirande. Det var en mycket trevlig kväll, men vi kunde inte undgå att märka flera skillnader mellan svenska och brittiska hemmafester:

Det tar tid att hitta till festen. I Borås är det mer "ta tvåans buss och ring när du gått av på Furulundsgatan så möter jag dig där". Här får man vägbeskrivningar skickat till sig på Facebook och räkna med tre byten på tunnelbanan, tjugo minuters promenad och två telefonsamtal för att försäkra dig om att du åtminstone befinner dig i rätt stadsdel.

Det var förvånasvärt städat. Om detta hade med åldern på gästerna att göra (alla hade passerat tjugo år) eller just att det var britter vi hade att göra med låter vi vara osagt. Hursomhelst, inga ölburkar som ven genom luften, inga kalsonger som hängde från kristallkronan och ingen som förpubertalt vrålade "Ahmen durååå?!". Lugn, trevlig och städad miljö.

Det bjöds på tårta och muffins. I Borås hände detta senast på hemmafesterna 1994, det vill säga barnkalasen.

Det var ingen som brydde sig om vilken musik som spelades. Ingen milslång kö till laptopen, ingen som hela tiden skruvade ner volymen på högtalarna. I Borås är det blodigt krig på fredags och lördagskvällarna om vems låtlista man kör. Där får man iskallt räkna med att höra halva sin favoritlåt innan någon vrålar "Lady Gaga!!!" och slänger sig på värdinnans laptop för att byta låt.